Spaning på Hundskit!

Kan börja  med att tala om att idag blir det inget foto, ingen bild. Nä, för vem 17 vill se bilder på hundskit, med eller utan påse. Skäms alla hundägare som stoppar hundskiten i påse och sen slänger i väg den i naturen.

Skäms alla hundägare som inte ens plockar upp skiten efter sin hund.

I dag när kvinna gick hem från jobbet såg jag massa påsar på en väldigt kort sträcka, ca 100m  lång.

4 svarta och 9 gröna. Det verkar som att just denna plats är lämpad för en hundbajslatrin, där människorna kan kasta sin lilla påse, för bära hem den, orkar de ju uppenbarligen inte. Kanske väger den för mycket ...

Som fd hundägare kan jag ju också berätta att det är väldigt jobbigt att bära påsen ända hem och ibland kan det till och med bli två påsar att kånka på, fan så tungt det blir då. Alltså, jag förstår att den där jäkla äckliga påsen är fylld med äcklig skit och jäkligt jobbig att bära hela vägen hem. Det är alldeles för få hundbajslatriner i vår kommun. När jag hade hund hatade jag också det där med påse och bajsplock, glömde påsen hemma  nästan varje gång jag gick ut. Pinsamt! När Charlie, Balder eller Molly bajsat på olämpligt ställe och jag inte hade påse med mig, (vilket jag aldrig hade) tog jag en pinne eller sten eller i värsta fall min skoklädda fot och skickade i väg skiten i närmsta dike, buske eller en gång (!) ner i rännstenen. Om det är någon som nu måste trampa i min hunds skit får det bli jag själv har alltid varit min tanke. Det finns bara en plats som, enligt mitt tycke, hundskiten inte behöver plockas upp och det är i skogen.

Finns det en tanke bakom när husse/matte plockar upp hundskiten, knyter ihop påsen och sen slänger i väg den ett par meter? Å om det nu finns det, hur är den tanken tänkt? Å hur tänkte kvinna som aldrig hade bajspåsar med sig på hundpromenaden? Jo så här var det. Charlie, 1976 - 1983. Vet inte ens om det fanns hundbajspåsar då. Det var då jag lärde mig att ´kicka´ hundskit. Balder, 1993 - 1998. Bodde på landet och han sket i skogen! Molly 1998 - 2005. Bodde på landet hon med och var en dam av börd, hon sket bara på ställen där hon kunde dölja rumpan. I högt gräs eller buskage eller annat döljande. Utom en gång på semestern och vi var i en stad och hon behövde skita. Efter mycket möda och besvär så klämde hon ur sig en skit och såg väldigt olycklig ut. Det var den skiten jag kickade ner i rännstenen för någon bajspåse hade jag ju inte med mig. Suck! Jag skäms jag, men fan, hundägare! Skärpning!

Till sist!

Ingen bild på svarta röret i dag heller, hann inte för det blev mörkt innan jag kom ihåg att ta kort. Det får bli ett kort till helgen.

Hej hej.