söndag 17 januari 2010

Isvidda till salu


Ja, kvinna försöker varje år. Nu har jag gett upp. Kvinna kan (?) inte! Jag ger upp, aldrig mer säger jag. Isvidda är till salu! Jamen det är ju alltid något jäkla fel. De sitter inte fast där bak t. ex. Nähej, fixade remmar och fixerade foten vid skridskon. Då gick det lite bättre, försökte mig på de här riktiga långa skären som gör att farten tar vid och det bara susar i öronen av vinden men ... kvinna stöp som en klubbad oxe vid första sprickan i isen. Fastnar i sprickan med isvidda! AJ som fan men upp på fötterna och iväg igen. Ett par 100 meter senare när det börjar kännas bra trasslar kvinna in sig i staven och pladask igen, på magen denna gång! Ont gör det. Mörbultad! Jag har ju kommit en bit iväg nu och måste hur som helst ta mig tillbaka till bilen, skejtar vidare på isen med knaggliga små skär. Ja, det där var förra årets upplevelse. Idag var vi, för första gången i år till Måsnaren med Isvidda i beredskap. Jag kom inte så långt att jag körde på öronen för jag är helt enkelt för feg, bekväm och har inte någon som helst lust att bli blåslagen. Isen var skrovlig, kvinna höll på att snubbla på staven och såg på samma gång en spricka i isen. Det var då jag satte mig i snön och tog av mig eländet. Promenerade tillbaka till bilen och slängde in


in dem i bakluckan och traskade ut på isen igen, tänkte mig en promenad i väntan på Iceman som hade dragit iväg med långa skär. Han var inte så långt borta som jag trodde.
När kvinna kom ut igen, till den plogade slingan, så möter jag Iceman som såg mäkta imponerad ut av väder, vind och underlag. Ni ska veta att det blåste styv kuling där ute på isen. Nästa gång vi ska ut och åka skridskor ska kvinna ta skidorna och försöka sig på ett åk på platten. Det känns som att det är något för mig. Så länge det inte är nerför eller uppför är plattskidor helt OK.

Till Sist!
På Eftermiddagen var jag och hämtade dotter vid tåget. Hon gjorde en blixtvisit hos oss för att hämta en del kvarlämnade grejor sen i julas, åt en macka och drog vidare mot Sthlm och plugg.
Så har jag gjort 3 matlådor till nästa vecka och efter kvällens middag så blir det fyra matlådor i kylen + kesobyttan som står där också, då är hela veckans luncher färdiga. Kesobyttan är dock en reserv, jag hoppas ju att kvinna ska få en lunchdate någon dag den kommande veckan. Jag blev ju blåst på det i  förra veckan, hm.

2 kommentarer:

  1. Jag har också försökt med långfärdsskridskor ... och när jag väl kommit ut på "verklighetens" is inte riktigt gillat det lika mycket som när jag satt hemma i stugvärmen och fantiserade över hur det skulle bli. Det var knaggligt och blåste om öronen och isen var kanske inte så tjock som den borde ... och och och. Så jag håller mig till fantasins skridskofärder i fortsättningen och har sålt skridskorna ... Kramar!

    SvaraRadera
  2. Jag är inte ensam alltså! Känns ju bra. Men det ser ju så härligt ut när de skejtar iväg för allt folket orkar, blir riktigt avundsjuk då!

    SvaraRadera